Jag träffade en fransman. Jag ska skatta mig lycklig. Jag kunde ha träffat en australiensare, en kanadensare eller en colombian. Absolut inget fel med det, inte minst språkmässigt, men jag betackar mig för avstånden.

Att flytta från Sverige till Frankrike är egentligen ingen stor sak rent geografiskt. Vi bor fortfarande på samma kontinent. Vi kan ta tåget tillbaka till novembermörkret om längtan smyger sig på. Vi kan packa in alldeles för många väskor, två bossiga småbarn och minst en hund i bilen och bränna genom ett motorvägstätt Europa på cirkus två dagar. Vi kan även flyga utan att ens behöva få träsmak eller tvingas se Atlantens eviga mörkblå under oss.

Så nu bor vi här. I Dordogne. Och det är härifrån jag delar med mig om en vardag på kontinenten.

Följ gärna med!