Vintern i Dordogne är känd (bland fransoserna) för att vara hård. Rå. Jag pratade med en av barnens klasskompisars mamma häromdagen. Hon är från Marseille, som ligger 60 mil härifrån vid Medelhavet och som alltså har ett mildare klimat, och innan hon flyttade hit blev hon varnad för de bistra vintrarna. ”Efter den första vintern här vet man om man klarar att stanna eller inte”, sa hon.

Södra Frankrike är kanske inget som gemene person förknippar med kyla, men visst finns den. Någon gång i slutet av oktober/början av november gjorde den sig påmind på riktigt. Framförallt inomhus. För ärligt talat, ett par minusgrader utomhus är för mig inte ”vinter”, men den löjeväckande isoleringen i de flesta hus här gör att vi har frusit mer inomhus än vi någonsin gjorde i Sverige. Bergvärme, trägolv och välisolerade väggar är bra mycket mer effektivt än oljepanna (!), klinkers och stenväggar från 1700-talet.

Känns det som jag klagar?

Nej, för nu är vintern tydligen slut innan den hann knappt börja! Dessutom klär vi oss numera enligt den hederliga svenska principen ”kläder efter väder”, alltså gäller trelagersprincipen och ullstrumpor. Inne.

Och så fort vi lyckats övertala ägarna att sälja det här stället till oss kommer operation uppgradering av värmekälla + installering av golvvärme påbörjas.

Tills dess värmer vi oss utomhus (mobilen har utlovat 17 grader och sol denna torsdag) – eller framför brasan.

Bonne journée!