Jag bockar av ännu ett franskt virus på immuniseringslistan och går vidare i livet. För ett litet tag sen kunde barnens skola genomföra den första (årliga) karnevalen sedan innan covid. Strålande sol och över 20 grader. Glada barn och nöjda vuxna som tågade genom det historiska Les Eyzies. Karnevalen avslutas med att man bränner upp “Petassou”, som varje år gestaltar något dåligt man vill ta farväl av. Detta året var det därför två enorma Covid-19-virus som brändes på bål. En fin tradition ändå, att säga hejdå till gammal skit och titta framåt!

För att spinna vidare på framåtblickande så är det presidentval här i Frankrikes femte republik i dag. Presidentvalet genomförs i två ronder där första vändan ska utse de två främsta kandidaterna av tolv. De två som får flest röster (förmodligen sittande presidenten Emmanuel Macron och den eviga tvåan Marine Le Pen) går vidare till rond två som genomförs 14 dagar senare, och vinnaren där blir Frankrikes nya president. Om en kandidat får mer än 50 procent av rösterna i rond ett utses den till president direkt, men det brukar inte hända.

Det finns riktiga skräckexempel på kandidater i årets val. Marine Le Pen har tidigare ansetts vara högerextremernas högerextrem, men nu har Éric Zemmour seglat upp som en medeltida fläkt med åsikter som får Le Pens att plötsligt verka rumsrena. Hur detta kommer att påverka dagens val blir spännande att se, jag betackar mig för ett högerextremt styre oavsett kandidat.

Sedan är det regionalval också, men det är en annan historia. Så totalt handlar det om fyra gånger som fransoserna ska gå till valurnorna. Dessutom fungerar det inte som i Sverige, där alla myndiga personer automatiskt får röstsedlar hemskickade, utan här måste du gå och anmäla dig hos ditt Mairie först. Detta kan ju vara några av anledningarna till att många fransmän inte röstar – något som för mig känns helt otänkbart.

Det är också mycket diskussioner kring hur representativ den franska demokratin de facto är då politiker många gånger anses vara oerhört elitistiska – mycket mer än i Sverige.

Frankrike är ett stort land med stora skillnader, både geografiskt och socialt. Det går inte att jämföra en högavlönad Parisare med någon som bor här på landet och som tjänar smic (lägsta tillåtna lön, ofta ingångslönen även om du har flera års universitetsstudier i bagaget).

Att kunna rösta är en av de stora anledningarna till att jag funderar på att ansöka om franskt medborgarskap. Nästa val är om fem år så jag hinner förhoppningsvis tröska igenom den franska administrationen till dess!