Att flytta till ett nytt land innebär också att skaffa sig nya vanor, att försöka hitta i matvaruaffären, att bekanta sig med produkter som du tidigare kanske inte hade en aning om fanns – men som nu på olika sätt förgyller din nya vardag.
Därför kommer här del 1 i vad jag hoppas kommer bli en långlivad serie kring franska favoriter som numera tillhör självklarheterna i vårt hushåll (från vänster):
- Blommorna och växterna från trädgården och omgivningarna. Det är plågsamt vackert här nu och det poppar upp alla möjliga blommor både här och där som inte bara står ståtliga ute på ängen eller i de numera hyfsat omhändertagna rabatterna, de passar också utmärkt som stämningshöjare inomhus. Självklart kanske, och blommor är ju ingen ny bekantskap, men att kunna plocka orkidéer, rosor och alla de där andra blommorna som jag inte kan namnet på, precis utanför dörren är en lyx som jag inte tänker vänja mig av med.
- Det perfekta vita vinet. Jag är ingen utstuderad alkoholivrare men detta vin är banne mig för gott för att inte tipsa om: Horgelius Colombard Sauvignon 2021, Côte de Gascogne. Det är torrt och gott och smakar persika och sommar. Kostar 4,50 Euro per flaska när vi köper en låda med 6 stycken. Numera oumbärligt vid alla tillställningar där vin kräves.
- Pâte à tartiner, Lucien Georgelin. Som Nutella fast absolut inte, eftersom det är 1000 gånger godare, lokalproducerat och dessutom tillverkat utan palmolja. Detta är den överlägset godaste varianten av hasselnötspålägg jag någonsin smakat. Kommer aldrig gå tillbaka till Nutella – vars särställning i det franska samhället jag har otroligt svårt att förstå.
- Rengöringssprayen som får mig att vilja städa (!). Om X antal år kommer jag säkert få läsa om hur Sanytol stoppade beroendeframkallande doftpartiklar i sina rengöringsprodukter och att det i sin tur orsakade rent hus inne i skallen, men jag kommer inte kunna bry mig mindre. Detta är nämligen en produkt som gör att jag älskar att städa – och DET vill inte säga lite. Kommer nu på mig själv med att se fram emot nästa gång en bordsyta behöver svabbas av lite snabbt. Pschhht, pschhht, ett svep med svampen och aaaaah, doften som sprider sig. Obeskrivligt behaglig.
- Sprutgrädde. Om det är någon sydeuropeisk produkt jag tidigare hånat både högt och intensivt är det nog grädden som med ett tryck sprejas över din annars så perfekta efterrätt. Problemet är nu bara att jag har börjat gilla den. Vanlig hederlig svensk vispgrädde finns inte att få tag på här, den franska varianten beter sig inte på riktigt samma sätt och behöver vara riktigt kall för att gå att vispa till önskvärd volym, så detta är vad som allt som oftast används. Om någon får för sig att vispa upp riktig grädde är det ofta en stor händelse som måste kommenteras och applåderas. Min nya och kärvänliga relation med denna egentligen helt idiotiska produkt är därför ännu ett bevis på att mänskligheten kan vänja sig vid det mesta – och till slut lära sig att älska det.
Lämna ett svar