Efter mycket papperspingis är familjen nu officiellt utflyttad från Sverige. Det är en lätt bisarr känsla att gå in på Skatteverkets hemsida och kolla folkbokföringen – utflyttad. Tänkte nog att steget skulle kännas stort, men det är snarare tvärtom. Lite som att kasta ankar och segla mot soluppgången. Inga övriga jämförelser i övrigt, vill inte tro att Sverige varit ett ankare och tänker att Frankrike är så mycket mer än en soluppgång.

För övrigt pågår den maratonliknande kampen gällande bilens franskregistrering och min socialförsäkringstillhörighet. Jag befinner mig i limbo just nu – tillhör inte Försäkringskassan i Sverige men är heller inte med i det franska försäkringssystemet på grund av byråkratins otroligt långsamt malande kvarnar. Det har ringts ofantligt många samtal för att prata med olika handläggare, som alla säger olika saker. Men en dag så kommer det att hända. Vilket år som helst nu.

Bristen på personnummer gör att jag inte kan registrera mitt företag.

Frustrerad? Jo, men jag tänker att det kommer ge sig. Gör det jag kan jobbmässigt och planterar i trädgården så mycket det går.

Det var nog inte bara ankaret jag kastade när vi lämnade Sverige, utan även stresspåslaget gällande administrativa hinderbanor. Det ger sig i sinom tid.

Vive la France.